cillapillas

...jag sitter ju fint!
Han har blivit lite rolig nu på ålderns höst. Hör apdåligt och ser dåligt också. Tar sig friheter och tror han är kungen här hemma. Numera får jag torka en dreggelrand runt v-rumsbordet. Han liksom lägger läppen på sidan på bordet och så åker den runt på kanten i hopp om att en smula, eller en hel macka ska åka med...fräsch! Sitter man och äter så hör man ett märkligt ljud som kommer från sidan av bordet. Ett märkligt pysljud. Ove tigger med näsan. Står han väldigt nära kan man få sig en dusch på köpet. Friheterna passar han på med när vi inte är hemma, eller att han tror att vi inte ser honom. SOFFAN, den du! Eftersom han ser dåligt så ser han oss inte ibland när vi är i soffan. Han hoppar upp så fint och ska rätta till röven på filten, då ser han att han inte är ensam. Den minen han gör då går inte att beskriva...ja hundar kan grimasera. Det ser jävligt skitnödigt ut. Smyger sen ner från soffan som om han inte fanns och ställer sig demonstrativt och gör lite pysljud.

 

Det är inte lätt att bli gammal och påhittig